Forskning

Inlägget är vår första artikel i en artikelsamling kring integration och inkludering av barn och unga. Här kan du läsa mer om syftet med samlingen: Forskning kring integration – Projektets uppgift (stiginastusisaan.com)


Forskarpresentation: Mehrdad Darvishpour, Sverige.

I Stig in1 bjöd projektet vid ett flertal tillfällen in forskaren Mehrdad Darvishpour, verksam vid Mälardalens högskola. Darvishpour har under många år forskat kring ensamkommande och nyanlända barn och ungdomar men även kring invandrade kvinnor och flickor; familj, genus och etnicitet; hedersproblematik; maskulinitet och jämställdhet; integration, makt och diskriminering; samt samverkansproblematiken mellan olika myndigheter och med civilsamhället. 

Under en av de föreläsningar som vi fick ta del av (16.2.2018) talade Darvishpour under temat Nyanlända ungdomars inkludering och jämställdhetsutveckling i samhället. Detta gjorde han utgående från en undersökning som inleddes under 2017 och de preliminära resultat man då hade kommit fram till.

I undersökningen ville man belysa nyanlända ungdomars situation utifrån lärandeprocesser, välbefinnande, förberedelse för arbetsliv och social hållbarhet. Bakgrunden till att undersökningen genomfördes, var den stora mängd asylsökande som under år 2015 kom till Sverige. Bland dessa totalt ca 163 000 personer utgjordes drygt 70 000 av ungdomar och av dem var nästan hälften ensamkommande barn: 35 369 barn. Barn utan medföljande föräldrar, barn utan socialt nätverk. Hur kom de sig till rätta i det nya hemlandet?

I forskningsarbetet valde man att fokusera på framgångsfaktorer för att åstadkomma en god integration och en lyckad inkludering, framom barriärer. Vilka är förutsättningarna för ungdomars hälsa och välbefinnande och vilka resurser behöver utvecklas för att de i sin tur kan stärka ungdomarnas möjligheter till framtida utbildning, försörjning och arbete? Man ville göra ungdomarnas röster hörda, inte enbart forska om utan med dem. I tillägg till det ville man också lyssna in erfarenheter från kommuners och landstingens personal. Frågor som forskarna sökte svar på var bland andra:

  • Vilka upplevelser har nyanlända ungdomar av mottagandeprocessen?
  • Vilka barriärer och möjligheter finns för nyanlända barn och ungdomars inkludering och jämställdhetsutveckling?
  • Vilken betydelse har samverkan mellan olika myndigheter och civilsamhällets organisationer för nyanlända ungdomars inkludering?

Vad som framkom var bland annat att barn och ungdomar som kom med sina föräldrar upplevde mer trygghet och fick mer emotionellt stöd medan många ensamkommande barn i avsaknad av sina föräldrar hyste känslor av längtan, ensamhet, maktlöshet och oro. Något som visade sig  även om de bodde med sina släktingar. Saknaden och ovissheten om framtiden påverkade i sin tur koncentrationsförmågan och därmed skolresultaten negativt. Av de unga som sökte hjälp upplevde många att de inte fick den hjälp de behövde, exempelvis från barn- och ungdomspsykiatrin. Det här kan enligt undersökningen dock bero på olika förväntningar och syn på vård och medicin eller brist på resurser eller dåligt bemötande av vårdpersonal.

När man såg på socioekonomiska faktorer och hur de inverkar på integreringen konstaterades att flera ensamkommande barn som var analfabeter och kom från byar med föräldrar med svaga socioekonomiska villkor, hade svårare att klara sig i skolan och lära sig språket jämfört med unga som hade utbildning från hemlandet eller kom med sina utbildade föräldrar.

Ovisshet plågar, och i undersökningen framkom att de nyanlända ungdomar som fått uppehållstillstånd hade en stark vilja att satsa på framtiden. I enlighet med tidigare forskning fann man också att ensamkommande integreras snabbare jämfört med barn som kommer med sina föräldrar. De får bättre samhällsstöd och möjlighet att lära sig svenska jämfört med de ungdomar som bor med sina föräldrar och därför pratar sitt modersmål. I avsaknad av sina föräldrar blir framförallt flickor snabbare vuxna och får på vis möjlighet till ett självständigt liv och karriär. Man kunde också konstatera att en viss känsla av tacksamhet förstärker deras motivation till integration. Av dessa ungdomar kände dock en del högre press på sig från den familj som är kvar i hemlandet och behöver pengar för att överleva.

För personalens del framkom vikten av att vara tydlig i sitt bemötande, att rakt på sak informera om samhället i Sverige. Ungdomars bild av Sverige stämde inte alltid överens med verkligheten, ibland hade de för stora förväntningar. Man poängterade även hur viktigt det är att samhället inte förutsätter att ungdomarna ska känna till normer utan att ha kunskap. Exempelvis i något så konkret som hur man beter sig vid utflykter i naturen och i skolan. Personalen påtalade även en viss brist på samverkan mellan myndighetsinstanser och kommun vilket kan förorsaka svårigheter att samordna resurser och då orsaka spänningar mellan enheter och organisationer.

Allt detta sammantaget utmynnade i en slutsats om att kommunerna hade en förmåga att anpassa sig och hantera mottagandet av de nyanlända ensamkommande barnen. Vid sidan av kommunernas ansträngningar var och är bland annat följande faktorer av betydelse:

  • Ungdomars egna resurser i form av förutsättningar och motivation till inkludering, exempelvis genom skolintegration
  • Civilsamhällets engagemang
  • Brist på resurser och bristande kommunikation mellan olika organisationer.

Vill du läsa mer om den undersökning som Darvishpours och hans forskningsgrupp genomförde? Här hittar du slutrapporten:  http://mdh.diva-portal.org/smash/get/diva2:1274330/FULLTEXT01.pdf  

Resultaten finns även sammanfattade i antologin: Ensamkommandes upplevelser & professionellas erfarenheter: integration, , inkludering och jämställdhet. Här kan du läsa mer om den:https://www.adlibris.com/se/bok/ensamkommandes-upplevelser-professionellas-erfarenheter-integration-inkludering-och-jamstalldhet-9789147129263

/ Linda Ahlbäck

%d bloggers like this:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close