Ett av de fokusområden som Stig in2 ägnar speciell uppmärksamhet åt är föräldrasamverkan. Det här gör vi för att vi under vårt tidigare projekt blev varse om vilken utmanande uppgift man som förälder har i ett nytt land. Man är fostrad och uppväxt i en kultur och en viss typ samhälle med den syn på föräldraskap, fostran och bildning som råder där, för att plötsligt befinna sig i en annan kultur och en typ av samhälle där kanske en annan syn på föräldraskap, fostran och bildning är rådande. Under en av våra tidigare konferenser bjöd vi därför in representanter för MindSpring som är den metod vi nu vill pilotera och implementera i Finland. Samtidigt bjöd vi även in professor Disa Bergnehr som då var aktiv vid Högskolan i Borås men nu är lokaliserad vid Linnéuniversitetets Institution för pedagogik och lärande. 

Bergnehrs nuvarande forskning undersöker föräldraskap, familjeliv och skolgång, bland annat hur detta kan te sig för nyanlända föräldrar och barn med flyktingbakgrund. När hon år 2019 föreläste hos oss utgick hon från en undersökning som gjorts med och kring föräldrar och barn som flytt till Sverige. En undersökning i vilken man sett på vilka förändrade villkor som gällde föräldraskapet. 

Inledningsvis fick vi ta del av viss statistik för att bättre kunna relatera siffrorna till någonting. Vi fick bland annat veta att de flesta 2-6 åringarna går i förskola och att 75% av barnen lever med båda föräldrarna. Vi fick också veta att 27 % av barnen som lever med en ensamstående förälder lever i fattigdom medan 53 % av barnen som lever med en ensamstående förälder och har en eller båda föräldrarna födda utrikes, gör detsamma. Många invandrade familjer är långtidsberoende av försörjningsstöd och många bor i socioekonomiskt utsatta områden där skolorna har hög belastning och risken att misslyckas i skolan är stor. Det här inverkar bland annat på så sätt att medan drygt 90 % av barnen med svenskt ursprung i åk 9 erhåller betyg som gör dem behöriga att söka ett nationellt gymnasieprogram, är det endast 50 % av utrikes födda pojkar och 62 % av flickorna som går ut åk 9 med samma behörighet. Varför är det så? 

Bergnehr konstaterar att det krävs mycket av föräldrarna som ska anpassa sig till ett nytt land och nya villkor. Det är många gånger svårt att få arbete och bli självförsörjande vilket innebär sänkt ekonomisk och materiell standard. Man har kanske begränsade lokala nätverk, bor trångt eller i socioekonomiskt utsatta områden. Man ska lära sig ett nytt språk, en ny kultur och ta sig an ett nytt utbildningsväsende med andra utmaningar än man kanske tidigare mött. 

För att ringa in dessa utmaningar och villkor gjordes intervjuer med föräldrar som kommit till Sverige. Bland de svar som Bergnehr tog del av framkom bland annat man uppskattade det land som man kommit till och den hjälp man fått, men ändå ofta kände sig utanför. Som förälder hade man kanske svårt att anpassa sig till ”mängden frihet” som barn och unga i Sverige har. Inte så att säga den fysiska friheten utan skillnader i hur barn och unga uttalar sig gentemot äldre generationer och auktoriteter. I intervjuerna framkom även att föräldrarna hade stor tilltro till utbildning och ville det bästa för sina barn. Det var också ofta den främsta orsaken till att man flytt: att ge sina barn möjligheten till ett bättre liv.  

Föräldraskapet påverkas dock i det nya landet. Av mödrarnas minskade tid och energi för omsorg och fostran. Av begränsade ekonomiska och materiella resurser, bidragsberoende och i vissa fall bostadsområden med relativt hög brottslighet. Och av begränsade kunskaper i det svenska språket vilket i sin tur gör det svårare att stödja barnet i skolan. 

Bergnehr lyfte fram pedagogers beskrivningar av föräldrar i utsatta områden och sammanfattade detta i tre ord: passiva, motvilliga och medvetna. Det vill säga så här uppfattades föräldrarna i viss mån av pedagogerna. Passiviteten uppfattades dock som ett eventuellt uttryck för att föräldrarna har den bakgrunden att man inte ska ifrågasätta läraren. Eller som ett uttryck för trötthet på grund av den livssituation man befinner sig i. Också motvilligheten kan bero på att föräldrarna uppfattar det som lärarens ansvar att ta itu med olika frågor och därför inte vill ”lägga sig i”. Slutligen såg man hos en del föräldrar också en tydlig medvetenhet om att livet på flykt kan ha påverkat barnet negativt. Att barnet behöver tid för att både leka och läka. 

Vad ger Bergnehr då för budskap till samhället och bildningsväsendet? Stöd nyanlända så att de finner arbete och kan försörja sig själva. Jobba för att skolorna fungerar väl med krav och förväntningar på såväl barn och föräldrar. Värna om trygghet i skola och bostadsområden och ge barn samt vuxna möjlighet till meningsfull fritid med arenor där man kan mötas: idrott, klubbar, simundervisning etc. Gärna kunde vi tillsammans arbeta för att det ska finnas föräldrastödsprogram på det egna modersmålet och att den information som ges översätts för bättre möjlighet till ökad förståelse. Hon menar också att det i hem och skola relationen är viktigt att alla förväntningar är tydligt uttalade. Vad kan/ska skolan göra? Vad är föräldrarnas roll? Och vad ska/kan barnen göra samt vem stöttar skolan och dess familjer? 

Om du vill läsa mer om Bergnehrs forskning och olika slutsatser kan du bekanta dig med boken och länkarna nedan. 

Bergnehr, D. (2020). Adapted fathering for new times: Refugee men’s narratives on caring for home and children.  Journal of Family Studies.

Bergnehr, D. (2018). Efter flykten: Migrationens innebörder och förändrade villkor för barn och föräldrar som beviljats uppehållstillstånd i Sverige. I Johansson, T. & Sorbring, E., Barn- och ungdomsvetenskap: En  grundbok (pp. 379-391). Stockholm: Liber.  

Bergnehr, D. Omsorg för dagen och fostran för en framtid: Irakiska mödrars strategier för att skapa tillhörighet i Sverige. 

Nästa vecka presenteras Laid Bouakaz och hans forskning! 

/ Linda Ahlbäck