Publicerad den 15 november, 2017 av Robert Runeberg
Projektet Stig In! Astu sisään! Come in! handlar om integration av nyanlända i Finland. Men det finns ett problem med projektet och det är ordet ”integration”. Ordet ”Integration” har naturligtvis många definitioner och jag tror att alla som använder det, använder det på olika sätt.
Förr talades det mer om assimilation som handlade om att nyanlända så fort som möjligt skulle bli likadana som majoritetsbefolkningen. En invandrare skulle lära sig språket, sederna, ”tänket”, få samma värderingar, snabbt börja jobba och gör rätt för sig.
Lite av det här hänger kvar i begreppet ”Integration”. Men ordet ”integration” associerar jag också till att bli en del av samhället. Tanken är att det finns en fara att det bildas (etniska) grupper som lever parallellt eller utanför samhället/gemenskapen och med en lyckad integration flyter dessa grupper ihop.
Vi har förstått att integrationen eller inkluderingen inte bara handlar om att de nyanlända skall ändra sig eller lära sig en massa nytt; för en framgångsrik integration krävs också att majoritetsbefolkningen lär sig om minoriteterna och lär sig se och uppskatta t.ex. nya kulturyttringar. Men i grunden tror jag att de flesta finländare med lutheransk fostran tycker att de nyanlända i alla fall skall lära sig språket, arbeta och engagera sig kring majoritetsfolkets intressen. Annars kan man väl inte tala om lyckad integration?
Under Stig in! konferensen ”Hur kan vi mötas?” I Åbo i slutet av oktober diskuterades invandrarkvinnors delaktighet. En av talarna var Habiba Ali, kommunfullmäktigeledamot i Esbo. Habiba berättade om hur hennes mamma med elva barn (pappan blev dödad i inbördeskriget i Somalien) kom till Finland för tjugo år sedan. Hon berättade om sin egen uppväxt och sitt eget engagemang för samhället och sitt arbete. Men det kom också fram att hennes mamma aldrig lärt sig finska eller kommit in på arbetsmarknaden.
När det blev dags för frågor var vi många som frågade om mamman. Hade mamman inte alls blivit integrerad? Hade hon inte hittat någon roll i det finländska samhället?
Habiba log och sade ungefär så här: ”Min mamma har en alldeles fantastisk roll i vårt samhälle! Ensam uppfostrade hon och stödde mig och mina tio syskon och det gick bra för oss alla elva. Alla har vi bra jobb och alla betalar vi skatt o.s.v. Men mammas stöd till andra slutade inte där. Hon har öppnat sitt hem för alla möjliga flyktingar och invandrare. Varje dag lagar hon en stor gryta mat och varje dag fylls hemmet med nyanlända. De får råd av mamma och de får värme och vänligt bemötande. Hon lär dem hur det finländska samhället fungerar; om hälsovård, skolor och försäkringskassan, ja om allt. Min mamma har verkligen haft en viktig roll och har det fortfarande. Så om någon är integrerad är det väl hon?
