Publicerad den 18 augusti, 2017 av Carina Gräsbeck

Var budskapet Mattias Sjölund och Martin Söderström från Åre kommun förde fram i sin inledning på Inrikesministeriets seminarium för projekt som fått AMIF-finansiering, dvs. finansiering från EU:s fond för asyl, immigration och säkerhetsfrågor. Åre är en liten kommun som behöver skattebetalare för att överleva. Precis som Pudasjärvi i Finland, en annan liten kommun, har man i Åre valt att se flyktingar som en möjlighet istället för  ett problem som bör åtgärdas. Man vill att de asylsökande och flyktingarna stannar och åtgärderna är följaktligen uppbyggda kring det målet. Även organisationsmässigt har man numera i Åre placerat flyktingärenden under stadsplanering och företagande istället för inom socialsektorn. Det som var extra fascinerande i framställningen är hur tjänstemännen gör konkret fältarbete och ger sig ut och pratar med grannarna så att även de är förberedda när en ny flyktingfamilj flyttar in. T o m en uttalad rasist kan bli vän med en Eritrean då de lär känna varandra. Det är alltså fråga om ett väldigt praktiskt integrationsarbete med ett klart mål och ett tydligt perspektivskifte.

I Åre vill man att flyktingarna ska stanna. De unga männen är i rätt arbetsför ålder och behöver vare sig gå på dagis eller få en gymnasieplats. Vilket innebär att kommunen sparar pengar. Det som behövs är att de nyanlända känner sig trygga och får ett jobb eller åtminstone hopp om att få jobb. Kommunen har två år på sig att få flyktingarna att integreras och därför startar man från dag ett med att ordna bostad, kurser i svenska och med att stöda jobbsökandet. Och framförallt med att inte se flyktingarna som problem utan som självständiga subjekt som med stöd från kommunen förhoppningsvis hittar sin plats och stannar kvar för att bli Årebor.

Carina Gräsbeck
Projektkoordinator