Jag möter dem varje morgon

 Publicerad den 27 juni, 2017 av Jessica Havulehto

Jag kör ofta förbi det ena gifta paret från Afghanistan när de kommer gående till skolan. De går i sakta mak genom kommunens centrum, med beslutsamma och lugna steg. Klädda oftast i svart och mitt bland skolungdomar som cyklar mot skolan. Mannen är en av de mest glada jag mött, ser mig i ögonen, nickar glatt varje dag.

Jag möter dem i dörren varje morgon. En del av dem är trygga direkt de landar i våra klassrum och tillsammans med vår personal. De skrattar, de spelar musik och de verkar trivas. En del möter mig i dörren med en tom blick som vittnar om utmattande år och osäkerhet. Mitt hjärta gråter med dem i den tomhet som avspeglas. Jag vet inte så mycket om vad som hänt men jag vet att något tynger dem, våra studerande, som de skall överleva varje dag. Som de bär med sig till vårt skolcampus som ofta är fyllt av sorglösa unga studerande. Så olika människors öden är. Men så lika vi är i sårbarheten.

En sak är dock gemensam; varje invandrare som studerar hos oss har gett vårt campus, vår helhet, något mera. Värderingar, kulturer, vetskap om att vi tillsammans över alla världens fysiska och mentala gränser kan skapa något som har betydelse. Mervärdet går åt båda riktningarna. Vi behöver varandra och vi kan göra skillnad.

Under vår senaste dimission av studerande i maj uppträdde studerande från Kongo.  Och hela auditoriet gungade av deras sång och musik. Deras färggranna kläder och deras rytmer visade att något här har mycket glädje skapats under studietiden. Och det ger vår verksamhet en helt ny känsla av att vi finns mitt i världen.

Verksamhetsåret 2012 blev en vändpunkt i Norrvalla folkhögskolas historia. Då inleddes ett projekt finansierat av Utbildningsstyrelsen med sikte på att skapa ny form av integrationsutbildningar. Det lyckades över förväntan tack vare kunniga och engagerade medarbetare och ett nätverk som började bildas regionalt. Folkhälsan Utbildning Ab skapade en ny grund för denna typ av integration och språkutbildning och betonade också hälsan för våra studerande – vi tog fasta på att själva fysiska och psykiska hälsan sällan lyfts i språkutbildningar för invandrare och utgick ifrån att det har betydelse för inlärningen. Vi visste att många kom direkt från flyktingläger med erfarenheter som vi inte ens kan föreställa oss. Vi visste att Folkhälsans syn på individen kunde ha betydelse. Och det har den haft. Stunder då tuffa besked har anlänt till någon i gruppen har man till och med begärt att tillsammans få röra på sig för att bearbeta beslutet. Den fysiska hälsan, gemenskapen som skapas där, har fungerat avslappnande i många fall.

Vi har under åren haft samtidigt över 60 invandrarstuderande hos oss och vi jobbar mycket med praktisk inlärning, språkinlärning och integrering. Vi jobbar med individerna direkt med allt vad det innebär. Vi jobbar med asylsökande, med invandringsprojekt och mycket nära människan. Vi ser varandra i vardagen – det gäller allt ifrån frågor om det finländska samhället till beslut som anländer som skapar både glädje och sorg.

Jag personligen har också berörts av många livsöden, fått se med och motgångar i de ungas liv. När man får den studieplats man sökt till men, när man ser att gnistan på nytt tänds i ögonen. I de samma ögonen som för ett år sedan var tomma och mörka. De som hade lärt sig att man inte skall lita på någon. Men för många av våra studerande har skolloven inte bara inneburit ”den blomstertid” utan utgjort en mera jobbig tid när  man under ledigheten inte haft rutiner eller mål för dagen. Eller när man så gärna velat hitta sommarjobb men inte får det trots meriter. När det finns mer tid att grubbla och när minnena från förr tar över.

Det lokala samhället har en enorm betydelse här.  Utmaningen är att det lokala samhället inte alla gånger har kunskap om hur invandrare med olika bakgrund och behöv ska mötas och bemötas. Och hur de kan inkluderas i det som redan händer lokalt. Den integrering som har störst betydelse. Här landar vårt gemensamma projekt ”Stig In” väldigt väl.  Den kompetensutveckling projektet samlar ger ett enormt mervärde. För sist och slutligen ser jag att det är våra studerande hos oss, överallt i Finland, som kommer att ha nytta av projektet. Som kommer att nyttjas av att kompetensen inom området betonas och samlas. Och den verkligheten möter jag i jobbet varje dag. Och är så tacksam för alla människomöten jag får dagligen, som får mig att ta del av världen, livserfarenheter och också  ger mig möjligheten att stöda en annan människa i behov av en tryggare vardag.

En  kille sa till mig- ”Den som inte kommit hit själv,  utan någon att prata med, utan att kunna ett enda ord, inte förstå vart man skall , inte veta om man får stanna, den har ingen aning om hur ensam jag känt mig. Hur svårt jag haft det” En av höstens konferenser handlar just om det ”Ensam, Ung och rädd” vi kan kanske aldrig helst förstå hur det känns. Men jag hoppas innerligt att det åtminstone får fler att tänka till och att vi får verktyg att jobba med så att den unges vardag blir tryggare

Jessica Havulehto & teamet på Norrvalla
Projektkoordinator i Österbotten

Leave a Reply

%d bloggers like this:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close